Suzanne (Suzanne) - Anni-Frid Lyngstad

Suzanne tar dej med hem till sej nära floden

Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne

När du vet att hon är tokig är det därför du är där

Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina

Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej

Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara

Att du alltid älskat henne

Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl

Och hon vet att det är sanning

Att du har snuddat hennes kropp med din själ

Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet

Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä

Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap

Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet

Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes

Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom

Som en sten…

Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl

Och kanhända är det sanning

Att han har snuddat vid din kropp med sin själ

Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden

Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut

Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning

Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor

Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon

Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt

Och Suzanne håller spegeln

Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl

Och du vet att det är sanning

Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ

Suzanne bringt Sie in der Nähe des Flusses nach Hause

Neben ihr hört man spät nachts Boote rauschen

Wenn du weißt, dass sie verrückt ist, bist du da

Und sie bietet Tee und Obst aus ganz China an

Und gerade als du sagen wolltest: Ich habe keine Liebe zu dir

Sie bringt Sie auf ihre Wellenlänge und lässt den Fluss reagieren

Dass du sie immer geliebt hast

Und natürlich willst du mit ihr gehen, wenn du ihr folgst, ist alles gut

Und sie weiß, dass es stimmt

Dass du ihren Körper mit deiner Seele berührt hast

Jesus war ein Seemann, als er aufs Wasser ging

Und seine Augen suchten lange von einem öden Holzturm

Und als er es sicher wusste, ertrank sein Wissen einfach

Er sagte: Alle sollen Seeleute werden, bis das Meer ihnen Freiheit gibt

Aber er selbst war gebrochen, lange bevor der Himmel erschien

Verlassen, fast menschlich sank er vor deiner Weisheit

Wie ein Stein…

Und natürlich willst du ihm folgen, wenn du folgst, ist alles in Ordnung

Und vielleicht stimmt das

Dass er deinen Körper mit seiner Seele berührt hat

Jetzt nimmt Suzanne deine Hand und führt dich zum Fluss

Sie ist in Lumpen und Federn gekleidet, die schon einmal jemand anderes getragen hat

Die Sonne fließt ruhig wie Honig auf dich und die Königin des Flusses herab

Und sie zeigt sich dort zwischen Müll und Blumen

Gibt es Helden inmitten von Seegras, gibt es Kinder in jemandes Morgen

Wer für jemandes Liebe schwach ist, für immer bleibt die Schwäche

Und Suzanne hält den Spiegel

Und natürlich willst du mit ihr gehen, wenn du einander folgst, ist alles in Ordnung

Und du weißt, dass es wahr ist

Dass sie deinen Körper mit ihrer Seele berührt hat