Han är en man han är ett barn - Josefin Nilsson

Han är en man han är ett barn

Och han har legat vid mitt bröst

Jag gav min sommar och min vår

Och tusen ord av tröst

Jag ger min vinter och min höst

Till år läggs år

Och varje årstid sätter nya spår

Jag tömde nysnö ur min sko

Han sträckte ut sin hand till stöd

När jag såg upp så stod han där

Och tusen klockor ljöd

Han målar Rysslands himmel röd

Han gråter svärd

Jag trampar i en grottekvarn

Till dag läggs dag

Han är en man han är ett barn

Men vem är jag?

En baborska — är det det som han ser

Nån som alltid är där

Som man knappt inte märker

En baborska — ingen käresta mer

Bara kvinnan i köket med hjärtat som värker

Våldsam är vreden hos kvinnan som ratas

Han är mot henne

Hata och hata

Jag vill brinna

Rött och hett är mitt blod

Fast han tror att det svalnat och stillats i flödet

Jag är kvinna

Om han ändå förstod

Han som tror att jag snällt ska försonas med ödet

Våldsam är verden hos kvinnan som ratas

Han är mot henne

Hata och hata

Han är en man han är ett barn

Och han har legat vid mitt bröst

Jag gav min sommar och min vår

Och tusen ord av tröst

Jag ger min vinter och min höst

Till år läggs år

Och varje årstid sätter nya spår

Jag tömde nysnö ur min sko

Han sträckte ut sin hand till stöd

När jag såg upp så stod han där

Och tusen klockor ljöd

Han målar Rysslands himmel röd

Han gråter svärd

Men jag — Jag trampar i en grottekvarn

Till dag läggs dag

Han är ett barn

Men vem är jag?

Er ist ein Mann, er ist ein Kind

Und er hat an meiner Brust gelegen

Ich gab meinen Sommer und meinen Frühling

Und tausend tröstende Worte

Ich gebe meinen Winter und meinen Herbst

Jahre werden zu Jahren addiert

Und jede Jahreszeit hinterlässt neue Spuren

Ich habe frischen Schnee aus meinem Schuh geleert

Er streckte unterstützend seine Hand aus

Als ich aufsah, stand er da

Und tausend Glocken läuteten

Er malt Russlands Himmel rot

Er schreit Schwert

Ich betrete eine Höhlenmühle

Tag wird zu Tag addiert

Er ist ein Mann, er ist ein Kind

Aber wer bin ich?

Eine Baborska – ist das, was er sieht

Jemand, der immer da ist

Was man kaum merkt

Ein Baborska – kein Freund mehr

Nur die Frau in der Küche mit schmerzendem Herzen

Heftig ist der Zorn der Frau, die verwüstet wird

Er ist gegen sie

Hass und Hass

Ich möchte brennen

Rot und heiß ist mein Blut

Obwohl er denkt, dass es abgekühlt ist und sich in der Strömung abgesetzt hat

Ich bin eine Frau

Falls er es noch verstand

Er, der denkt, dass ich freundlicherweise mit dem Schicksal versöhnt werden sollte

Gewalttätig ist die Welt der Frau, die verpfiffen wird

Er ist gegen sie

Hass und Hass

Er ist ein Mann, er ist ein Kind

Und er hat an meiner Brust gelegen

Ich gab meinen Sommer und meinen Frühling

Und tausend tröstende Worte

Ich gebe meinen Winter und meinen Herbst

Jahre werden zu Jahren addiert

Und jede Jahreszeit hinterlässt neue Spuren

Ich habe frischen Schnee aus meinem Schuh geleert

Er streckte unterstützend seine Hand aus

Als ich aufsah, stand er da

Und tausend Glocken läuteten

Er malt Russlands Himmel rot

Er schreit Schwert

Aber ich – ich betrete eine Höhlenmühle

Tag wird zu Tag addiert

Er ist ein Kind

Aber wer bin ich?