De närmast sörjande - Opeth

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Någon dör och någon skapas

Och ingen tror på evigt liv

Hur förklarar man det för ett barn?

Du är älskad, jag är hatad

Du modern, jag primitiv

Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg

Att ta oss ur askan i elden

Får man hjälp på köpet?

Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar

Och dottern ringer sällan nu

Hur beskriver man ett liv utan mål?

Maskinens toner överröstas

När döden ger sin intervju

Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute

Han där ute

Jag är han där ute

Han där ute

Är jag den sista av mitt slag

Som är rädd för döden

Och bryr mig om mina barn

Och ger allt för kärleken?

Jag antar att jag blivit van

Jag har accepterar mitt öde

Men håller av de som finns kvar

Och forcerar de nya sveken

Einmal im Jahr

Die Henker singen

Das letzte Lied, dann eine Träne vergossen

Jemand stirbt und jemand wird erschaffen

Und niemand glaubt an das ewige Leben

Wie erklärt man es einem Kind?

Du wirst geliebt, ich werde gehasst

Du modern, ich bin primitiv

Wie verteidigt man einen Verletzten?

Wir sind allein in einer Stadt

Welches Wetter zur Asche wir atmen

Eine Sekunde auf der Erde

Nur ein Stück Fleisch in der Horde

Einmal im Jahr

Die Henker singen

Das letzte Lied, dann eine Träne vergossen

Wir sind allein in einer Stadt

Welches Wetter zur Asche wir atmen

Eine Sekunde auf der Erde

Nur ein Stück Fleisch in der Horde

Wir sind allein unterwegs

Um uns aus der Asche des Feuers zu holen

Bekommst du Hilfe beim Kauf?

Isst Hunger und Tod im Rennen

Die Gesellschaft des Algorithmus tröstet

Und die Tochter ruft jetzt selten an

Wie beschreibt man ein Leben ohne Ziele?

Die Töne der Maschine werden übersteuert

Wenn der Tod sein Interview gibt

Wir beten den Fluss in einer Metropole an

Ich bin er da draußen

Er ist da draußen

Ich bin er da draußen

Er ist da draußen

Bin ich der Letzte meiner Art

Wer hat Angst vor dem Tod

Und ich kümmere mich um meine Kinder

Und für die Liebe alles geben?

Ich glaube, ich bin daran gewöhnt

Ich habe mein Schicksal angenommen

Aber wie die, die übrig bleiben

Und erzwingt den neuen Verrat