Genom svarta vatten - Skogen

En dunkel väg, genom dimhöljda klippor

Skuggor och silhuetter följer min färd

Svart är vattnet färgat av synd

Långt bortom mänsklig värld

Genom svarta vatten

Ensam jag ror över bottenlöst hav

Ackompanjerad av själars skrik

Vattnets ondska kallar på mig

Med dess djup fyllt utav lik

Dimman den tätnar, ett töcken av dis

Ett obehag omsluter mig

Någonting okänt tillfångatar min kropp

Dess uppsåt vet jag än ej

Genom svarta vatten

Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt

Slutet är påtagande när

Döden har mig fast i sitt grepp

Vad jag var, jag ej längre är

Dimman den tätnar, ett töcken av dis

Ett obehag omsluter mig

Jag slits ner i vattnet

Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt

Slutet är påtagande när

Döden har mig fast i sitt grepp

Jag ej längre är

Eine dunkle Straße, durch nebelverhangene Klippen

Schatten und Silhouetten folgen meiner Reise

Schwarz ist das von der Sünde gefärbte Wasser

Weit über die menschliche Welt hinaus

Durch schwarzes Wasser

Alleine rudere ich über bodenloses Meer

Begleitet von den Schreien der Seelen

Das Böse des Wassers ruft nach mir

Mit seiner Tiefe voller Leichen

Der Nebel verdichtet sich, ein Nebelschleier

Ein Unbehagen umgibt mich

Etwas Unbekanntes erobert meinen Körper

Ich kenne seine Absicht noch nicht

Durch schwarzes Wasser

Ich werde ins Wasser gerissen, pechschwarz und kalt

Das Ende ist bedeutsam, wenn

Der Tod hält mich fest

Was ich war, bin ich nicht mehr

Der Nebel verdichtet sich, ein Nebelschleier

Ein Unbehagen umgibt mich

Ich werde ins Wasser gerissen

Ich werde ins Wasser gerissen, pechschwarz und kalt

Das Ende ist bedeutsam, wenn

Der Tod hält mich fest

Ich bin nicht länger