Flickan och kråkan - Sofia Karlsson

Jag satt häromdagen och läste min tidning

En dag som så många förut

Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt

Som en efter en tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka

Med en skadskjuten kråka i famn

Hon springer iväg genom skogen

Så fort som hon någonsin kan

Hon springer med fladdrande lockar

Hon springer på taniga ben

Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror

Att det inte ska vara för sent

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust

Och hennes kind är så flämtande röd

Och kråkan är klumpig och kraxande svart

Och om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet

Hos en skadskjuten kråka i famn

Hon springer mot trygghet och värme

För det som är riktigt och sant

Hon springer med tindrande ögon

Hon springer på taniga ben

För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt

Finns det liv är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd

Jag skakade av rädsla och skräck

För jag visste ju alldeles tydligt och klart

Att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka

Och jag är ett springande barn

Som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än

Som tror, det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta

Jag springer på taniga ben

Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet

Att det redan är alldeles för sent

Neulich saß ich da und las meine Zeitung

Ein Tag wie so viele zuvor

Und ich dachte an all diese Träume, die du geträumt hast

Wie einer nach dem anderen übernommen

Dann sah ich ein Bild von einem Mädchen

Mit einer verletzten Krähe im Arm

Sie rennt durch den Wald davon

So schnell sie kann

Sie läuft mit flatternden Locken

Sie läuft auf schlanken Beinen

Und sie betet und betet und sie hofft und glaubt

Dass es nicht zu spät sein sollte

Und das Mädchen ist klein und ihr Haar ist so hell

Und ihre Wange ist so keuchend rot

Und die Krähe ist tollpatschig und knisternd schwarz

Und in einem Moment ist es komplett tot

Aber Mädchen, sie rennt um ihr Leben

In einer verletzten Krähe in seinen Armen

Sie läuft Geborgenheit und Wärme entgegen

Für das Richtige und Wahre

Sie läuft mit funkelnden Augen

Sie läuft auf schlanken Beinen

Weil sie weiß, dass es wahr ist, was Dad gesagt hat

Wenn es Leben gibt, ist es nie zu spät

Und ich begann vor Angst und Not zu zittern

Ich zitterte vor Angst und Schrecken

Denn ich wusste es ganz genau

Dass es das Bild von mir war, das ich sah

Denn meine Hoffnung ist eine verletzte Krähe

Und ich bin ein Laufkind

Wer denkt, es gibt jemanden, der mir noch helfen kann

Wer glaubt, es gibt jemanden, der die Antwort hat

Und ich laufe mit klopfendem Herzen

Ich laufe auf schlanken Beinen

Und ich bete und bete, obwohl ich es wirklich weiß

Dass es schon zu spät ist