Koppången - Sonja Alden, Åsa Jinder

Här är stillhet och tystnad

Nu när marken färgats vit

Från den trygga, gamla kyrkan

Klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen

För att vila mig ett tag

Och blev fångad i det gränsland

Som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen

Bakom fönstrets välvda ram

Har förenat de själar

Som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dem som har lämnat oss

Har förstått att vi är

Liksom fladdrande lågor

Så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor

Som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära

Som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden

Som ett avtryck av en hand

På ett frostigt, gammalt fönster

Som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig

Och sen vet jag inget mer

Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg

Finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla

Och himmelen blir grå

Här i stillhet och tystnad

Nu när psalmen tonat ut

Men jag bär de gamla orden

I mitt hjärta som förut

Och jag sjunger för himlen

Kanske någon mer hör på

Hosianna i höjden

Och sen så börjar jag att gå

Och jag går till dem andra

Jag vill känna julens frid

Jag vill tro att han föddes

Och finns med oss här i tiden

Det är jul och det finns ett barn i mig

Som vill tro att det hänt

Och som tänder ett ljus

Varje Söndag i advent

Hier ist Stille und Stille

Nun, da der Boden weiß gefärbt ist

Von der sicheren, alten Kirche

Das Lied klingt bis hierher

Ich habe an der Straße angehalten

Um mich für eine Weile auszuruhen

Und wurde in diesem Grenzland gefangen

Der Tag und Nacht vereint

Und ein Schein von den Kerzen

Hinter dem gewölbten Rahmen des Fensters

Haben die Seelen vereint

Welches hier rechtzeitig bei uns ist

Und ich kenne diejenigen, die uns verlassen haben

Haben verstanden, dass wir sind

Wie flackernde Flammen

Solange wir hier sind

Und dort unter funkelnden Sternen

Was nach und nach verblasst

Das Leben kommt ganz nah

Als Blick auf die Wahrheit

Wir sind Gefangene der Zeit

Als Abdruck einer Hand

An einem frostigen, alten Fenster

Der vom Zahn der Zeit Gnade empfangen hat

Eine Sekunde lang bin ich ewig

Und dann weiß ich nichts mehr

Nur eine, dass ich genauso voll lebe wie alle anderen

Ich bin hier und mitten auf einer gefrorenen Straße

Gibt es überhaupt Hitze

Obwohl der Schnee zu fallen beginnt

Und der Himmel wird grau

Hier in Stille und Stille

Nun, da die Hymne verklungen ist

Aber ich trage die alten Worte

In meinem Herzen wie zuvor

Und ich singe für den Himmel

Vielleicht hört noch jemand zu

Hosianna in der Höhe

Und dann fange ich an zu laufen

Und ich gehe zu den anderen

Ich möchte den Frieden von Weihnachten spüren

Ich möchte glauben, dass er geboren wurde

Und ist mit uns hier in der Zeit

Es ist Weihnachten und in mir steckt ein Baby

Wer will glauben, dass es passiert ist

Und das zündet eine Kerze an

Jeden Sonntag im Advent