Sommarpsalm - The Real Group

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp

av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv

det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans

och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans,

vårt band är oförgängligt.

I paradis

han huld och vis,

mig sist skall omplantera,

där inget vissnar mera.

Das reiche Kostüm eines freundlichen Grüns

hat Täler und Wiesen geschmückt.

Jetzt streichelt der lauwarme Fächer des Windes

die schönen Kräuterbeete.

Und das Licht der Sonne

und das Rauschen des Hains

und das Rauschen der Wellen zwischen den Weiden

Sommerzeit ausrufen.

Sein Glück und seine Sommerruhe

die schwindelerregenden Vögel loben.

Aus dem Dickicht des Waldes, aus dem stillen Nest

erinnert an ihre Show.

Eine Hymne erklingt

von Freude und Hoffnung

von ihren fröhlichen Gesängen,

von den Blumen und Bäumen.

Aber du, o Gott, der unsere Erde macht

So schön im Sommer:

Gib zu, dass ich zuerst dein Wort respektiere

und deine Wunder der Gnade.

Alles Fleisch ist Heu

und die Blumen sterben

und die Zeit vergeht,

nur das Wort des Herrn bleibt.

Alles Fleisch ist Heu, alles flieht hierher

und bald verdorrte das Gras.

Mit dir allein, Herr, ist

ein unvergängliches Wesen.

Gib meinen Geist

das neue Leben,

die niemals blühen wird,

feste Wiesen und Felder stehen leer.

Dann möge der Glanz des Sommers verblassen

und alle Eitelkeit verwelken;

Mein Freund ist mein und ich bin sein,

unsere Band ist unvergänglich.

Im Paradies

Er ist freundlich und weise,

ich als letzter umpflanzen,

wo nichts mehr verdorrt.