Min första resa - Tomas Andersson Wij

In genom en gång

I smällbärsbuskarna

Ut på en motorväg

En lift ner mot Köpenhamn

Med min första gitarr

Och jag kom till en korsning

I en småländsk skog

Det blev mörkt och regnet slog

Jag bad till Gud och till Jesus med

Och nästa bil stannade

Jag spela på gatorna sprang

Från poliserna

I Vesterbro hade till och med

Jag råd att bo

En trappa upp från ett videobås

Och jag träffa en flicka på ströget

Som doftade festival

Vi tog en lång lång promenad

Vi såg ett kyrktorn med trappor på

Som gick ända upp till stjärnorna

Döden är en dörrsmäll

Att födas tar lång lång tid

Det tar lång tid

Det tar lång tid

Det var min första resa

Men jag hade väntat i många år

På en lift längs den väg som går

Hem till det främmande

Och jag drack med

En reklamman på dekis

Han gav mig sitt bästa råd

Det de kommer att ge sig på

Det de har svårast att förstå

Var allra mest rädd om det

Tid atlanter av tid

Har gått sen den sommaren

Ibland känns det som

Jag är kvar där än

I rummet en trappa upp

Ah jag har skakat och krängt

Och vridit och svängt

Men det är samma sång

Och den börjar bli helt galet lång

Det jag kom för att hämta då

Jag har ännu inte funnit det

Döden är en dörrsmäll

Att födas tar lång lång tid

Gosse det tar lång tid

Det tar lång tid

Einmal durchtreten

In den Brombeersträuchern

Draußen auf einer Autobahn

Ein Aufzug hinunter nach Kopenhagen

Mit meiner ersten Gitarre

Und ich kam an eine Kreuzung

In einem småländischen Wald

Es wurde dunkel und der Regen setzte ein

Ich betete zu Gott und auch zu Jesus

Und das nächste Auto hielt

Ich spiele auf der Straße ran

Von der Polizei

In Vesterbro sogar schon

Ich kann es mir leisten zu bleiben

Oben von einer Videokabine

Und ich treffe ein Mädchen auf der Straße

Was nach Festival roch

Wir haben einen langen langen Spaziergang gemacht

Wir sahen einen Kirchturm mit Treppen darauf

Das ging bis zu den Sternen

Der Tod ist ein Klopfen an der Tür

Geboren zu werden dauert lange, lange

Es braucht eine lange Zeit

Es braucht eine lange Zeit

Es war meine erste Reise

Aber ich hatte viele Jahre darauf gewartet

Auf einem Aufzug entlang der Straße, die geht

Heimat des Fremden

Und ich habe mit getrunken

Eine Anzeige auf dekis

Er gab mir seinen besten Rat

Worauf sie sich einlassen werden

Was sie am schwersten verstehen

Hab am meisten Angst davor

Zeitatlanten der Zeit

Seit jenem Sommer

Manchmal fühlt es sich so an

Ich bin immer noch hier

Im Zimmer oben

Ah, ich habe gezittert und gefoltert

Und drehte und drehte sich

Aber es ist das gleiche Lied

Und es fängt an, verrückt zu werden

Was ich dann abholen kam

Ich habe es noch nicht gefunden

Der Tod ist ein Klopfen an der Tür

Geboren zu werden dauert lange, lange

Junge, es dauert lange

Es braucht eine lange Zeit