Julvisa i Finnmarken/ Isfärden - Triakel

För den vinande nordan och vintern, broder

För den grånande morgonens stjärna klar

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder

För myllrande städer och istunga floder

Vi höja vårt stop- och för kammande dagar

Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda

Och yrväder härja bland moar och slog

Vi dricka och drömma om bäckar som flöda

Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

För det fattiga folket som slåss för sitt bröd

För dem som i armod bli hårda om kinden

För dukade bord och för slädar vid grinden

För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma

Vi glömma att jorden blev breddad av hat

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma

Omkring oss de heligas natt vi förnimma

För dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat

Für den jammernden Norden und Winter, Bruder

Für den ergrauenden Morgenstern bereit

Für unser Zuhause und unser Land und unsere betende Mutter

Für überfüllte Städte und eisige Flüsse

Wir heben unseren Stopp an und kämmen Tage

Und für die Liebe und das Glück, das war

Wenn die Seen hier gefroren und tot liegen

Und schwindelerregendes Wetter wütete zwischen Murren und Schlagen

Wir trinken und träumen von fließenden Bächen

Und erinnern uns an das Sonnenuntergangsrot von Terrvalak

Und Bauernhöfe, die zwischen Schmetterlingen und Lilien leuchten

Und Schatten, die im Wald tanzen

Für das härteste Publikum und den bittersten Wind

Für die Armen, die um ihr Brot kämpfen

Für diejenigen, die in Armut hart auf die Wange kommen

Für gedeckte Tische und für Schlitten am Tor

Für verwundete Körper und heilenden Tod

Versöhne dich und freue dich in der Stunde des Sterns

Wir vergessen, dass die Erde durch Hass erweitert wurde

Wir erheben uns unter Sternen, die funkeln

Um uns herum spüren wir die Nacht der Heiligen

Für sie und für die Erde, für den Himmel und für uns

Unsere Haltestellen heben wir an, Kamerad