Fattig Bonddräng - Christopher Sander, [ingenting]

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Ich bin ein armer Bauer, aber ich lebe noch

Tage kommen und gehen, während ich mich niederknicke

Eggen, Säen und Pflügen, Mähen, Graben und Tragen

Hinter meinen Ochsen herlaufen, schreien, pfeifen und fluchen

Ich bin ein armer Bauer und kaue meinen Schnupftabak

Und wenn der Samstag kommt, will ich high werden

Dann, wenn ich lebe, will ich gezähmt werden und kämpfen

Ruhen Sie sich mit einem Mädchen aus, das ich natürlich auch will

Dann kommt der Sonntag, und dann will unser Pfarrer

Dass ich in die Kirche gehe, aber dann meistens schlafe

Der Priester kann aber den ganzen Montag schlafen

Für einen armen Bauern fängt der Knöchel von vorne an

So geht die ganze Woche, jeden Tag und Jahr

Ich gehe mit meiner Sense, und ich pflüge und säe

Ich treibe meine Ochsen und reche mein Heu

Eggen, Gnome und Leibeigene, und schließlich werde ich sterben

Steh da, armer Bauer am Tor des Himmels

Ein bisschen Angst und Entschuldigung für die Sünden, die ich begangen habe

Man sollte nicht trinken, mit Mädchen abhängen und streiten

Der Herrgott im Himmel ist natürlich unzufrieden

Aber dann sagt der Herr: Armer Bauer, komm her

Ich habe dein Streben und deine ewige Mühe gesehen

Deshalb, armer Bauer, bist du hier willkommen

Also, armer Bauer, wann wirst du ich sein

O ich armer Bauer stehe so still vor Gott

Und dann kleidet er mich in das schneeweißeste Kleid

Nun du, spricht der Herr, dein Werk ist vollendet

Jetzt ruhst du dich aus, armer Bauer