Att vara själv och inte ensam alls - Den Svenska Björnstammen

Jag satt tyst när jag tog sista tåget hem ikväll

Vi kommer aldrig lära känna varann

Dom som stannade kvar har kanske lika roligt än

Eller skriker dom om saker som dom ångrar sen

Vi kunde ge varandra hopp om en morgondag

Vi kunde ställa krav och sen ge oss av

Jag längtar gärna genom natten i din hand

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Snälla, glöm bort det jag sa

Jag ångrar varje rad, jag har inget försvar

Snälla, det här är galenskap

Har glömt bort var vi kom ifrån, har glömt bort vart vi ska

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

Ich saß still da, als ich heute Abend den letzten Zug nach Hause nahm

Wir werden uns nie kennenlernen

Diejenigen, die geblieben sind, können noch genauso viel Spaß haben

Oder sie schreien Dinge an, die sie später bereuen

Wir könnten uns gegenseitig Hoffnung auf ein Morgen geben

Wir könnten Forderungen stellen und dann gehen

Ich sehne mich nach der Nacht in deiner Hand

Wie können wir dem begegnen, was wir sehen?

Fäden können wir uns als Chance vorstellen

Allein sein und gar nicht allein sein

Bitte vergiss, was ich gesagt habe

Ich bereue jede Zeile, ich habe keine Verteidigung

Bitte, das ist Wahnsinn

Haben vergessen, woher wir kommen, haben vergessen, wohin wir gehen

Wie können wir dem begegnen, was wir sehen?

Fäden können wir uns als Chance vorstellen

Allein sein und gar nicht allein sein

Allein sein und gar nicht allein sein

Allein sein und gar nicht allein sein