Vin Och Rosor - GES

Jag minns den kvällen som den var igår,

Hur jag väntade i hörnet där vi alltid brukar ses

Det var kallt och mörkt, det regna' nåt förbannat

Jag borde gjort nåt annat

Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Jag väntade tills jag var genomblöt och sen tog jag bussen

Den stannade på andra sidan stan, du var inte hemma

Jag titta' genom fönstret, jag börja' ana mönstret,

Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?

Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?

Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott

Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Jag hade just bestämt mig för att gå, när det kom en taxi

Dörrarna slogs upps och där var du

Du var inte ensam

Jag badade i skammen, jag hatade den mannen,

Och jag stod kvar och jag var hård och kall som is

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?

Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?

Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott

Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Med handen i min ficka gick jag fram och du såg mig komma

I luften flög en doft av hård metall

Och i nästa stund så låg du där på marken, jag flydde ut i parken

Jag hör sirener, de blir bara fler och fler

Jag hade vin och rosor, nu finns du inte mer

Ich erinnere mich an diese Nacht, als wäre es gestern gewesen,

Wie ich in der Ecke gewartet habe, wo wir uns normalerweise immer treffen

Es war kalt und dunkel, es regnete verdammt

Ich hätte etwas anderes tun sollen

Ich hatte Wein und Rosen, aber du warst nicht da

Ich wartete bis ich durchnässt war und nahm dann den Bus

Es hat am anderen Ende der Stadt angehalten, du warst nicht zu Hause

Ich schaue durch das Fenster, ich fange an, das Muster zu spüren,

Ich hatte Wein und Rosen, aber du warst nicht da

Kann mir jemals die Sünde vergeben werden, die ich begangen habe?

Kann ich jemals frei sein von der Zelle, in der ich bin?

Ich liege hier und verstecke mich, weine und sühne für meine Verbrechen

Und so laut ich kann, werde ich deinen Namen rufen

Ich hatte gerade beschlossen zu gehen, als ein Taxi kam

Die Türen gingen auf und da warst du

Du warst nicht allein

Ich badete in Scham, ich hasste diesen Mann,

Und ich stand still und ich war hart und kalt wie Eis

Kann mir jemals die Sünde vergeben werden, die ich begangen habe?

Kann ich jemals frei sein von der Zelle, in der ich bin?

Ich liege hier und verstecke mich, weine und sühne für meine Verbrechen

Und so laut ich kann, werde ich deinen Namen rufen

Mit meiner Hand in meiner Tasche ging ich hinüber und du sahst mich kommen

In der Luft flog ein Geruch von hartem Metall

Und im nächsten Moment, als du da am Boden lagst, bin ich in den Park gerannt

Ich höre Sirenen, sie werden nur immer lauter

Ich hatte Wein und Rosen, jetzt bist du weg