Det dom aldrig nämner - Håkan Hellström

Vad är det som krävs för att stanna kvar

Som inte är säker men aldrig tvivlar

Som inte har nån storlek alls

Inte har någon genans

Får en att ropa till balkongen, «Kom ner»

Får prästens dotter att rymma med en knarkare

Som får en att säga i natten «Jag behöver nåt starkare»

Den får en att darra som höstlövet

Får en att vissla i mörkret

Den är en stulen bil som kör iväg nånstans med dig

Utan ljus och sen rättegången

Vad är det som inte kan repareras

Censureras, som inte har någon rättvisa

Som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna

Som inte har nån anständighet

Inte behövs kläs upp i skönhet

Den kryper inte för nån

Den väntar inte på nån

Den är lika ren som ett barns ögon

Och lika skitig som marken på en tågstation

Vad är det som inte har nån regering

Vad är det politikerna aldrig nämner

Vad är det som lovar de unga

Och får de gamla att tro att de kan överleva

Finns i alla utbrotten

Som finns i grabben som står på karmen till ett fönster

Finns i rånarnas fantasier

Och i de olyckligaste kapitlen

Om en hund som vart hungrig i mil

Tycker inte om nån men kommer ändå in

Kommer ändå in

Was braucht es, um zu bleiben?

Wer sich nicht sicher ist, aber nie zweifelt

Was überhaupt keine Größe hat

Haben Sie keine Verlegenheit

Lässt einen zum Balkon schreien: «Komm runter»

Lässt die Tochter des Priesters mit einem Drogenabhängigen fliehen

Was einen in der Nacht dazu bringt zu sagen «Ich brauche etwas Stärkeres»

Es lässt einen zittern wie Herbstblätter

Lässt einen im Dunkeln pfeifen

Es ist ein gestohlenes Auto, das mit dir wegfährt

Ohne Licht und dann der Prozess

Was ist es, das nicht repariert werden kann

Zensiert, wer keine Gerechtigkeit hat

Der nicht blind ist, sondern seine Augen in seinen Händen verbirgt

Wer hat keinen Anstand

Keine Notwendigkeit, sich in Schönheit zu kleiden

Es kriecht für niemanden

Es wartet auf niemanden

Es ist so sauber wie die Augen eines Kindes

Und so dreckig wie der Boden am Bahnhof

Was hat keine Regierung?

Was die Politiker nie erwähnen

Was verspricht die Jugend

Und lässt die Alten glauben, dass sie überleben können

Gefunden in allen Ausbrüchen

Befindet sich in dem Kerl, der auf dem Rahmen eines Fensters steht

Gefunden in den Fantasien der Räuber

Und in den unglücklichsten Kapiteln

Über einen Hund, der kilometerweit hungrig war

Mag niemanden, kommt aber trotzdem rein

Komme trotzdem rein