Per Ols Per Erik - Hootenanny Singers

Per Ols Per Erik gick i gröna lunden

och tårar, runno på hans bleka kind,

och månen sken så blank på himlarunden

och blana dallrade i östanvind.

Per Ols Per Erik satte sej på hällen

och hörde uppå skogens sorgesus,

och det var höst och det var sent på kvällen

och vänligt lyste alla stjärnors ljus.

Han bar en sorgesorg i tankar sina,

han skulle dränka sej i Vaina sjö,

för de va slut mä han och Mattssons Mina

så nu var bäst att bikta sej och dö.

Per Ols Per Erik gick till Vainastranden

me fickan full av spik å skrot å sten,

och säv och näckros gungade kring landen

i vågor, vita uti månens sken.

Per Ols Per Erik tog ett hopp i kvällen,

så vattnet sprutade i silverglans

och skånkarna stog rakt mot himlapellen

å vassen vaggade i böljedans.

Men de va längesen då detta hände,

och nu e Mina gift å stinn å röd.

Per Ols Per Erik nog i graven vände,

om han fick skåda den, som vart hans död.

Och han har bäst i alla fall i mullen,

så tänker Mina och så tycker jag.

Han sover sorglös under ogräskullen,

och han står opp på domens stora dag.

Per Ols Per Erik ging im grünen Hain spazieren

und Tränen laufen auf seiner blassen Wange,

und der Mond schien so hell am Himmel

und flammte im Ostwind.

Per Ols Per Erik setzte sich auf das Kochfeld

und hörte das Rauschen des Waldes,

und es war Herbst und es war spät in der Nacht

und strahlte gütig das Licht aller Sterne.

Er trug einen Kummer in seinen Gedanken,

er würde im Vaina-See ertrinken,

denn sie waren weg, aber er und Mattssons Mina

also war es jetzt am besten, zu gestehen und zu sterben.

Per Ols Per Erik ging nach Vainastranden

meine Tasche voller Nägel, um sie zu Stein zu hauen,

und Schilf und Seerosen wiegten sich um das Land

in Wellen, weiß im Mondlicht.

Per Ols Per Erik hat heute Nacht einen Sprung gemacht,

so sprühte das Wasser in silbernem Glanz

und die Scanianer marschierten direkt in den Himmel

auf dem Schilf schaukelte im Wellentanz.

Aber sie waren lange, als dies geschah,

und jetzt e Mein verheirateter å stinn å rot.

Per Ols Per Erik wohl im Grab gewendet,

wenn er den sehen könnte, der sein Tod war.

Und er hat sowieso das Beste im Boden,

so denke Mina und so denke ich.

Er schläft sorglos unter dem Unkraut,

und er steht auf am großen Tag des Gerichts.