Ett slags liv - Lars Winnerbäck

Jag har aldrig drömt om diamanter

Jag har aldrig drömt om guld

Jag har drömt för att få vila en stund

Från ärenden och skuld

Från en kall och blåsig vinter

Från ett inarbetat mönster

Jag är ingenstans på väg här

Men det lyser i ditt fönster

På varsin sida samma säng

På varsin sida jorden

Här rullar bilder från en undergångsfilm

Och jag har svårt att finna orden

Ser du stenarna som rullar här

Det blir aldrig mer som förr

Det här är sista gången jag

Vänder om och ringer på din dörr

För tradarna som ger sig ut på vägarna

Eller båtarna som lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Hör du sångerna och ropen

Det är ungarna på gården

Dom säger att allvaret är över

För den här gången

Det var en hare där i snåren

Häll upp mer av det röda

Och säg att du vill ha mig

Jag är lite rädd

Att andra män ska komma hit och ta dig

Och jag är rädd att du mår bra nu

Att allt det onda har gått över

Jag är rädd att jag står kvar på samma punkt

Utan nåt som jag behöver

Gav jag upp det allra dyraste

Lite grann får man försaka

Jag var bara rädd att

Himlen skulle hämta mig tillbaka

Medan tradarna ger sig ut på vägarna

Eller båtarna lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Ich habe nie von Diamanten geträumt

Ich habe nie von Gold geträumt

Ich träume schon lange davon, mich auszuruhen

Von Fällen und Schulden

Von einem kalten und windigen Winter

Nach einem etablierten Muster

Ich gehe hier nirgendwo hin

Aber es scheint in deinem Fenster

Auf jeder Seite das gleiche Bett

Auf jeder Seite der Erde

Hier sind Bilder aus einem Weltuntergangsfilm

Und es fällt mir schwer, die Worte zu finden

Siehst du hier die Steine ​​rollen?

Es wird nie wieder dasselbe sein

Dies ist das letzte Mal, dass ich bin

Dreht sich um und klingelt an Ihrer Haustür

Für die Händler, die auf die Straße gehen

Oder die Boote, die ihren Hafen verlassen

Ich werde nie aufhören zu hören

Wie sie meinen Namen nennen

Nimm den Wind, steig aus, hier ist eine Umarmung

Und eine Art Leben

Hörst du die Lieder und die Rufe?

Es sind die Kinder auf dem Bauernhof

Sie sagen, der Ernst ist vorbei

Zur Zeit

Im Dickicht war ein Hase

Gießen Sie mehr von dem Roten

Und sag, du willst mich

Ich habe ein bisschen Angst

Dass andere Männer herkommen und dich mitnehmen sollten

Und ich fürchte, dir geht es jetzt gut

Dass alles Böse vergangen ist

Ich fürchte, ich stecke an der gleichen Stelle fest

Ohne alles, was ich brauche

Das Teuerste habe ich aufgegeben

Du musst ein bisschen aufgeben

Ich hatte nur Angst davor

Der Himmel würde mich zurückholen

Während die Händler auf die Straße gehen

Oder die Boote verlassen ihren Hafen

Ich werde nie aufhören zu hören

Wie sie meinen Namen nennen

Nimm den Wind, steig aus, hier ist eine Umarmung

Und eine Art Leben