Hon kommer från främmande vidder - Lars Winnerbäck

Hon kommer från ställen

Där tiden har slutat passera

Där morgonen sjunker i havet

Och skymningen gryr

Hon får dig att lova

Vad du lovat att aldrig riskera

Hon är överallt

Där du stannar och dit du flyr

Hon kommer från främmande vidder

Där havet är land och land hav

Där vindarna brusar

Och forsarna susar

Och skatorna ger sig av

Hon är eldfast och stark

Hon är sårbar och öm

Hon kommer från främmande vidder

Hon stannar hos dig som en dröm

Hon vänder sig om när du vunnit

Och solar i glansen

Och hon äger styrkan

Du alltid trodde var din

När tystnaden dånar som oljud

Och stramar kring halsen

När rimfrosten glittrar

Då står hon vid dörren och vill in

Och hon kommer från främmande vidder

Där stormen är lä och lä storm

Där svart är vitt

Där mitt är ditt

Där det tydliga mist sin form

Hon gör silver av damm

Hon gör honung av salt

Hon kommer från främmande vidder

Där ingenting blir allt

Hon kommer från ställen

Där de starkaste spjärn bara slinter

Hon vandrar längs krokiga vägar

Hon själv trampat opp

Hon är orörd av lagar och regler

Av sommar och vinter

Hon ler emot dig

Just innan solen går upp

Hon kommer från främmande vidder

Där dom fattiga ruvar på guld

Där svaret är frågan

Där gnistan är lågan

Och dygd är detsamma som skuld

Du vill ta henne med

Hon ska se vad du kan

Men hon kommer från främmande vidder

Dit du reser men aldrig når fram

Sie kommt von Orten

Wo die Zeit stehen geblieben ist

Wo der Morgen im Meer versinkt

Und es dämmert

Sie lässt dich versprechen

Was du versprochen hast, niemals zu riskieren

Sie ist überall

Wo du bleibst und wo du entkommst

Sie kommt aus fremden Ländern

Wo das Meer Land und Land Meer ist

Wo die Winde toben

Und die Stromschnellen sausen

Und die Elstern gehen

Sie ist feuerfest und stark

Sie ist verletzlich und zart

Sie kommt aus fremden Ländern

Sie bleibt bei dir wie ein Traum

Sie dreht sich um, wenn du gewinnst

Und Sonnen in der Herrlichkeit

Und sie besitzt die Kraft

Du dachtest immer, es gehöre dir

Wenn die Stille wie Lärm donnert

Und strafft sich um den Hals

Wenn der Raureif glitzert

Dann steht sie vor der Tür und will eintreten

Und sie kommt aus fremden Weiten

Wo der Sturm Unterschlupf und Schutzsturm ist

Wo schwarz weiß ist

Wo meins deins ist

Wo das Klare seine Form verliert

Sie macht Silber aus Staub

Sie macht Honig aus Salz

Sie kommt aus fremden Ländern

Wo nichts alles wird

Sie kommt von Orten

Wo die stärksten Balken einfach durchrutschen

Sie geht über krumme Straßen

Sie selbst trat auf

Sie ist unberührt von Gesetzen und Regeln

Von Sommer und Winter

Sie lächelt dich an

Kurz bevor die Sonne aufgeht

Sie kommt aus fremden Ländern

Wo die Armen über Gold grübeln

Wo die Antwort die Frage ist

Wo der Funke die Flamme ist

Und Tugend ist dasselbe wie Schuld

Du willst sie mitnehmen

Sie wird sehen, was du tun kannst

Aber sie kommt aus fremden Ländern

Wo du reist, aber nie ankommst