Vykort från alperna - Lars Winnerbäck

Jag tror att jag drömde att vi var någonstans i alperna

Att vi drack av det där vattnet som ska va så bra

Och att ingen förstod vad vi sa, och att ingen riktigt undra

Och förutom några golfare var det bara du och jag

Ja, jag tror att jag drömde att vi gick ner till den lilla byn

Och drack österrikiskt vin tills vi förlorade vår syn

För du vet under mina år i min mentala källare

Jobbade jag upp min tolerans

Och jag tror att jag drömde att vi fällde varsin tår

Över våra unga, unga år, det är väl sånt vi går och minns

Den jävla tiden som går här bland de vackra, höga bergen

Ja, jag önskar jag blir 200 år och att du blir mer

Och varje gång den kommer hitåt, den stora skuggan från din källare

Ska du få se vad jag går för för jag kan verkligen klämma till

Ja, du vet över de här molnen, här bland de svindlande bergen

Kan du se några gränser?

Vi bröt oss in på ett museum, ja, det var så jag drömde, va?

Bara du och jag och konsten av nån slarvig nihilist

Och jag tror att jag drömde att solen steg över dagen

Och att allting började om igen och jag såg dig rakt i ögonen

Och det är viktigt att du vet, i nästan hela mitt liv

Har jag sett så många gränser

Till våra söner som ska leva sina liv här

Bland topparna och dalarna, bland alla ups and downs

Här är en hälsning från alperna

Ich glaube, ich habe geträumt, wir wären irgendwo in den Alpen

Dass wir von dem Wasser getrunken haben, das so gut sein soll

Und dass niemand verstanden hat, was wir gesagt haben, und dass sich niemand wirklich gewundert hat

Und bis auf ein paar Golfer waren es nur Sie und ich

Ja, ich glaube, ich habe geträumt, dass wir in das kleine Dorf hinuntergegangen sind

Und tranken österreichischen Wein, bis wir unser Augenlicht verloren

Weil Sie wissen, während meiner Jahre in meinem mentalen Keller

Ich arbeitete an meiner Toleranz

Und ich glaube, ich habe geträumt, dass wir alle einen Zeh verlieren

In unseren jungen, jungen Jahren erinnern wir uns daran

Die verdammte Zeit, die hier zwischen den schönen, hohen Bergen vergeht

Ja, ich wünschte, ich würde 200 Jahre alt werden und du würdest länger leben

Und jedes Mal, wenn er so kommt, der große Schatten aus deinem Keller

Wirst du sehen, was ich vorhabe, weil ich wirklich drücken kann

Ja, du weißt schon, über diesen Wolken, hier zwischen den schwindelerregenden Bergen

Können Sie irgendwelche Grenzen sehen?

Wir sind in ein Museum eingebrochen, naja, davon habe ich geträumt, huh?

Nur du und ich und die Kunst eines sorglosen Nihilisten

Und ich glaube, ich habe geträumt, dass die Sonne über dem Tag aufging

Und dass alles wieder von vorne angefangen hat und ich dir direkt in die Augen geschaut habe

Und es ist wichtig, dass Sie es fast mein ganzes Leben lang wissen

Habe ich so viele Grenzen gesehen

An unsere Söhne, die hier ihr Leben verbringen werden

Zwischen Gipfeln und Tälern, zwischen allen Höhen und Tiefen

Hier ein Gruß aus den Alpen