I solnedgången - Mando Diao

Satte jag mig på bergets kam

Såg ut över fjärden

Såg hur solen i väster sam

Långt i väster gick färden

Tiden förgår, nyss var det vår

Snart ligger höst över världen

Dagar har kommit och dagar har gått

En gång kommer väl den sista

Flyktig är lyckan och knappt dess mått

Tung är den ändå att mista

Luftbyggda slott skimra ju blott

Skimra och locka och brista

Dårar de tänka och dårar de tro

Dårar de mena och hoppas

Hoppas att frön som i jorden gro

Växa till skördar och knoppas

Brodden den dör, frosten förstör

Det som i markerna stoppas

Ich setzte mich auf den Bergkamm

Blickte auf die Bucht

Sah, wie die Sonne im Westen sam

Die Reise ging weit nach Westen

Die Zeit vergeht, gerade war es Frühling

Der Herbst ist bald über der Welt

Tage sind gekommen und Tage sind vergangen

Sobald der Letzte kommt

Glück ist Glück und kaum sein Maß

Es ist immer noch schwer zu verlieren

Luftburgen schimmern nur

Schimmern und anziehen und platzen

Dummköpfe, die sie denken, und Dummköpfe, die sie glauben

Narren meinen und hoffen sie

Hoffnung, dass Samen, die im Boden keimen

Wachsen Sie zu Ernten und Knospen

Der Stachel stirbt, der Frost zerstört

Was im Boden gestoppt wird