Fattig bonddräng - Markus Krunegård

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Ich bin ein armer Knecht, aber ich lebe noch

Die Tage vergehen und kommen, während ich zupacke

Eggen, Wunden und Pflüge, Wildleder, Ausgrabungen und Beeren

Geht meinen Ochsen hinterher, schreit, pfeift und flucht

Ich bin ein armer Knecht und kaue meinen Snus

Und wenn der Samstag kommt, will ich mich betrinken

Dann, wenn ich lebe, will ich nach Tampas und kämpfen

Ich möchte mich natürlich auch mit einem Mädchen ausruhen

Dann kommt der Sonntag, und dann will unser Pfarrer

Dass ich in die Kirche gehe, aber dann schlafe ich am meisten

Der Priester kann aber den ganzen Montag schlafen

Für einen armen Bauernjungen fängt der Knöchel wieder an

So geht die ganze Woche, jeden Tag und jedes Jahr

Ich gehe mit meiner Sense, und ich pflüge und wunde

Ich treibe meine Ochsen und horte mein Heu

Eggen, Gnome und Leibeigene, und am Ende werde ich sterben

Da steht der arme Bauer neben dem Himmelstor

Ein bisschen ängstlich und traurig wegen der Sünden, die ich begangen habe

Sie sollten nicht trinken, bei Mädchen bleiben und kämpfen

Der Herr, Gott im Himmel, ist natürlich unzufrieden

Aber dann sagt der Herr: Armer Bauer, komm her

Ich habe dein Streben und deine ewige Mühe gesehen

Also, armer Bauernjunge, du bist hier willkommen

Also, armer Bauer, Du wirst bei mir sein, wann

O ich armer Bauer stehe so still vor Gott

Und dann zieht er das schneeweißeste Gewand an

Jetzt bist du, spricht der Herr, mit deiner Arbeit fertig

Jetzt kannst du dich ausruhen, armer Bauernjunge