Seglaren - Monty

Jag var 10 år och stod längst ut på ingarö

Och jag stirra på havet, precis som tusen gånger förr

Å mamma sa då gubben ser du alla öar, säg?

Allihop är dom dina och ingen ska ta dom ifrån dig

Ahh — ahh

Vart än jag reser vet jag var jag har mitt hem

Och hjärtat slår och slår för stockholms skärgård yeah

Där vita segel går ut över blåa hav

Till vind och måsars skrik, där ute föddes jag

Vet inte om dom hör mig

Alla dom som jag älskat och alla dom jag hatade

Var jag än går, ser jag jämt en horisont

Hör en röst som förklarar att man aldrig kan börja om

Ahh — ahh

Vart än jag reser vet jag var jag har mitt hem

Och hjärtat slår och slår för stockholms skärgård yeah

Där vita segel går ut över blåa hav

Till vind och måsars skrik, där ute föddes jag

Där ute föddes jag

Där ute föddes jag

Stod längst ut på ingarö

Och jag stirra på havet, precis som tusen gånger förr

Å mamma sa då gubben ser du alla öar, säg?

Allihop är dom dina och ingen ska ta dom ifrån dig

Ahh — ahh

Vart än jag reser vet jag var jag har mitt hem

Och hjärtat slår och slår för stockholms skärgård yeah

Där vita segel går ut över blåa hav

Till vind och måsars skrik, där ute föddes jag

Där ute föddes jag

Där ute föddes jag

Ich war 10 Jahre alt und stand am anderen Ende von Ingarö

Und ich starre aufs Meer, wie schon tausendmal zuvor

Oh Mutter, dann sagte der alte Mann, siehst du alle Inseln sagen?

Sie gehören alle dir und niemand soll sie dir nehmen

Ahh – ahh

Wohin ich auch reise, ich weiß, wo ich zu Hause bin

Und das Herz schlägt und schlägt für die Stockholmer Schären ja

Wo weiße Segel über blaue Meere hinausgehen

Im Wind und im Schrei der Möwen wurde ich dort draußen geboren

Ich weiß nicht, ob sie mich hören

Alle, die ich liebte und alle, die ich hasste

Wohin ich auch gehe, sehe ich immer einen Horizont

Hören Sie eine Stimme, die erklärt, dass Sie niemals von vorne anfangen können

Ahh – ahh

Wohin ich auch reise, ich weiß, wo ich zu Hause bin

Und das Herz schlägt und schlägt für die Stockholmer Schären ja

Wo weiße Segel über blaue Meere hinausgehen

Im Wind und im Schrei der Möwen wurde ich dort draußen geboren

Da draußen wurde ich geboren

Da draußen wurde ich geboren

Stand am anderen Ende von Ingarö

Und ich starre aufs Meer, wie schon tausendmal zuvor

Oh Mutter, dann sagte der alte Mann, siehst du alle Inseln sagen?

Sie gehören alle dir und niemand soll sie dir nehmen

Ahh – ahh

Wohin ich auch reise, ich weiß, wo ich zu Hause bin

Und das Herz schlägt und schlägt für die Stockholmer Schären ja

Wo weiße Segel über blaue Meere hinausgehen

Im Wind und im Schrei der Möwen wurde ich dort draußen geboren

Da draußen wurde ich geboren

Da draußen wurde ich geboren