Vandraren - Nordman

Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram till slutet

Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute

Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten

Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden

Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden

Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget

Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Der Wanderer kann nirgendwohin gehen, wenn er das Ende erreicht hat

Der Mond färbt alle Schatten blau, er bleibt allein da draußen

Weit weg von einem einsamen Bauernhof strahlt die Wärme bis in die Nacht

Den Hunger in seinem gefrorenen Körper wecken, der von Luft und Wasser gelebt hat

Es tut weh, aber geh trotzdem, du kannst dich immer umdrehen

Es tut weh, aber mach weiter, du bist hier und du bist als Wanderer hierher gekommen

Die Glocke schlägt einer einsamen Seele, sie hat die Stimme des Todes geborgt

Wird es schlecht oder gut, wenn es unsere Schicksale berechnet

Hör auf zu denken, dass es sowieso schwer ist, du musst es einen Tag nach dem anderen nehmen

Der Wanderer kann nirgendwohin gehen, wenn er im letzten Takt geht

Es tut weh, aber geh trotzdem, du kannst dich immer umdrehen

Es tut weh, aber mach weiter, du bist hier und du bist als Wanderer hierher gekommen

Es tut weh, aber geh trotzdem, du kannst dich immer umdrehen

Es tut weh, aber mach weiter, du bist hier und du bist als Wanderer hierher gekommen