Labyrinten - One More Time

Eko, eko, är det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara vindarnas kör

Jag vandrar i en enslig skog

Bland träd och buskar och snår

Jag undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån?

Iakttagen, men ingen syns till

Kuslig stämning, som ett ödets sigill

Kan inte minnas vad som hänt

Och hur jag hamnade här

Jag märker plötsligt kråkorna

Som på avstånd följer min färd

Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

Så förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint — men skön

Trött och matt och jag känner mig svag

Måste vila och tänka ett tag

Jag ser ett gammalt slitet hus

Som nötts av stormar och regn

Då vänder plötsligt kråkorna

Och jag står här helt ensam igen

Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

Så förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint — men skön

Dimman tätnar, jag ser knappt någonting

Så förvirrad jag vacklar omkring

Hasar bortåt mot huset jag sett

Står vid dörren och känner mig rädd

Dörren öppnas och jag kliver in

Kalla kårar — ingen syns till… eller…

Eko, eko, det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara råttor som stör

Jag vandrar i ett ensligt hus

Det går inte att vända om

Och undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån

Echo, Echo, ist das Einzige, was ich höre

Trostlose Stille, nur die Winde wehen

Ich gehe in einen einsamen Wald

Zwischen Bäumen und Sträuchern und Dickichten

Ich frage mich, ob ich jemals

Wird einen Weg hier raus finden?

Beobachtet, aber niemand ist zu sehen

Gruselige Atmosphäre, wie ein Siegel des Schicksals

Kann mich nicht erinnern, was passiert ist

Und wie ich hier gelandet bin

Plötzlich bemerke ich die Krähen

Was aus der Ferne meiner Reise folgt

Der Nebel verdichtet sich, ich sehe nichts

Alles atmet Leben und Tod

So verwirrt stolpere ich herum

Ein unheimliches Labyrinth - aber schön

Müde und matt und ich fühle mich schwach

Muss eine Weile ruhen und nachdenken

Ich sehe ein altes, abgenutztes Haus

Getragen von Sturm und Regen

Dann drehen sich plötzlich die Krähen um

Und ich stehe hier wieder ganz allein

Der Nebel verdichtet sich, ich sehe nichts

Alles atmet Leben und Tod

So verwirrt stolpere ich herum

Ein unheimliches Labyrinth - aber schön

Der Nebel verdichtet sich, ich kann kaum noch etwas sehen

So verwirrt stolpere ich herum

Ärger in Richtung des Hauses, das ich sah

Vor der Tür stehen und Angst haben

Die Tür öffnet sich und ich trete ein

Cold Corps - niemand ist sichtbar für ... oder ...

Echo, Echo, das Einzige, was ich höre

Trostlose Stille, nur störende Ratten

Ich gehe in ein einsames Haus

Umdrehen ist nicht möglich

Und ich frage mich, ob ich jemals

Werde von hier aus einen Weg finden