Washington -

På väg hem från baren

Jag tog vägen vid vattnet

Himlen i röda färger

Lade mig ner vid ett träd som vid en släkting på sjukbädd

Dimman flög uppe vid berget

Det var då jag hörde mullret ifrån vänster

Asfalt sprack och råttdjur, maskar, krälade fram

Åt samma håll började alla gå

Och jag skrek «Vart ska ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Nu kom stormen plötsligt

Träd föll i mönster

Vinden käftsmällde mig åt bägge håll

Djur kom ned från skogen

Ställde sig i trupper

Jag verkade plötsligt liten

Och sjön där jag brukade bada började koka

Alla växter och träd sögs upp mot skyn

Och fullmånen var helt blå

Och jag skrek «Vad vill ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Vi möttes uppe i luften

Över Atlanten

Myror och isbjörnar, palmerna och jag

Gud, jag kände mig fånig

Hade trott att jag var

Att jag var mer viktig än havet

När oljan slutade rinna stannade bilarna

Flygen föll rakt ner, och många strök väl med

Och en växt som var någon slags ledare

Pekade framåt och sade «Ner;

ner mot Washington, Washington»

Och nu åker vi mot Washington

Auf dem Heimweg von der Bar

Ich nahm den Weg am Wasser

Der Himmel in roten Farben

Ich legte mich neben einen Baum wie ein Verwandter auf ein Krankenbett

Der Nebel flog den Berg hinauf

Da hörte ich das Gebrüll von links

Asphalt riss auf und Ratten, Würmer krochen vorwärts

Alle begannen in die gleiche Richtung zu gehen

Und ich rief: "Wohin gehst du denn?"

Und sie sagten "Washington, Washington"

Jetzt kam plötzlich der Sturm

Bäume fielen im Muster

Der Wind peitschte mich in beide Richtungen

Tiere kamen aus dem Wald

Stand in Truppen

Ich kam mir plötzlich klein vor

Und der See, in dem ich früher geschwommen war, fing an zu kochen

Alle Pflanzen und Bäume wurden in den Himmel gesaugt

Und der Vollmond war komplett blau

Und ich rief: "Was willst du denn?"

Und sie sagten "Washington, Washington"

Wir haben uns in der Luft getroffen

Über den Atlantik

Ameisen und Eisbären, die Palmen und ich

Gott, ich kam mir albern vor

Dachte ich wäre

Dass ich wichtiger war als das Meer

Als das Öl aufhörte zu fließen, hielten die Autos an

Der Flug fiel direkt nach unten, und viele schlugen gut

Und eine Pflanze, die eine Art Anführer war

Zeigte nach vorne und sagte: «Runter;

runter Richtung Washington, Washington »

Und jetzt fahren wir nach Washington