Mot Ljuset - Sofia Karlsson

Högt, högt över solar och himlar i brand

Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav

Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av

Bortom eterns och namnlösa rymdernas land

Min ande, du flyr mot den svindlande höjd

Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall

Du dig rör genom rummets väldighet all

Med osäglig och manlig och brinnande fröjd

O, fly endast långt ifrån dalarnas skum

Att i himlarnas dofter bli renad och hel

Och drick som en läkande dryck din del

Av det ljuset som fyller omätliga rum!

Från leda och sorger och oro och strid

Dem vi bära som bördor bland töcken och grus

Säll den som kan ila på vingar av ljus

Till ängar av hög och evinnerlig frid!

O tankar, som flyga på lärkornas sätt

Mot dagningens himmel från fjärmande dal

Allt liv överblickande, tolka de lätt

De stummaste tingens och blommornas tal

Hoch, hoch über Sonnen und Himmel in Flammen

Über Bergland und Tal, über Wolken und Meer

Jenseits der Grenze, wo das Licht der Welten erlischt

Jenseits des Ätherlandes und namenloser Räume

Mein Geist, du fliehst in schwindelerregende Höhen

Und dem Schwimmer wird schwindelig von den Wellen der Seen

Sie bewegen sich alle durch die Weite des Raumes

Mit unaussprechlicher und männlicher und brennender Freude

Oh, fliehe nur weit vor dem Schaum der Täler

In den Düften des Himmels gereinigt und ganz zu sein

Und trinke deinen Anteil als Heiltrunk

Von dem Licht, das unermessliche Räume erfüllt!

Von Leiden und Sorgen und Sorgen und Kämpfen

Die, die wir als Lasten zwischen Nebel und Kies tragen

Verkaufe den, der auf Lichtflügeln eilen kann

Zu Wiesen des hohen und ewigen Friedens!

O Gedanken, die den Lehrern im Weg fliegen

Gegen den Himmel der Morgendämmerung aus dem entfremdenden Tal

Alle Lebensüberblicke interpretieren sie leicht

Die Rede von den dümmsten Dingen und den Blumen