Tåget - Sofia Karlsson

Vid spåren i natt, ett tåg drog förbi

Jag stod där så nära inpå

Kände döden andas i min sköra nacke

Kände vinddraget i mitt hår

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Har du sått där nån gång, när tåget drar förbi

Har du darrat, känt smaken av stål

Det har jag och varenda gång har jag vänd mig bort

Fast jag borde ha försökt hoppa på

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska ja gå

För att glömma vara år

För att glömma vara år

Du viskar ömt i mitt öra

Och jag glömmer allt som är svårt

Men när morgonen kommer nära

Allt blir annorlunda då

Och när jag blundar skakar marken

Varje natt på samma sätt

Och när jag tror jag kommit undan

Så är du där igen

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

An den Gleisen fuhr gestern Abend ein Zug vorbei

Ich stand da so nah

Fühlte den Tod in meinem zerbrechlichen Hals atmen

Fühlte den Wind in meinen Haaren

So nah wie beim Gehen

Wir waren es nie

So weit, so weit von hier

Sollte ich gehen

Um unsere Jahre zu vergessen

Um unsere Jahre zu vergessen

Haben Sie schon einmal da gesessen, wenn der Zug vorbeifährt?

Hast du gezittert, den Geschmack von Stahl gespürt

Ich habe und jedes Mal habe ich mich abgewendet

Obwohl ich hätte versuchen sollen aufzuspringen

So nah wie beim Gehen

Wir waren es nie

So weit, so weit von hier

Soll ja gehen

Um unsere Jahre zu vergessen

Um unsere Jahre zu vergessen

Du flüsterst leise in mein Ohr

Und ich vergesse alles, was schwierig ist

Aber wenn der Morgen naht

Dann wird alles anders

Und wenn ich meine Augen schließe, bebt der Boden

Jede Nacht auf die gleiche Weise

Und wenn ich denke, ich bin entkommen

Dann bist du wieder da

So nah wie beim Gehen

Wir waren es nie

So weit, so weit von hier

Sollte ich gehen

Um unsere Jahre zu vergessen

Um unsere Jahre zu vergessen