Cosmopol - Suffocate for Fuck Sake

Unknowing, unwilling

Misery on papper

Without doubt or thought

I signed

Bound to unfourtune

I lick the hand that feeds

Bound to try again

As I bleed

Enough was never enough for me

A life in dept

I can feel their eyes

In the back of my neck

Endlessly hungers for more

They are watching me

«Men den här skulden, i alla fall, det började bli läbbigare och läbbigare och

de började faktiskt göra… de gjorde ett hembesök, utanför mitt hem,

då de blev hotfulla.

Och då blir jag rädd, jätterädd.

Och de började även

nämna personer som jag hade näras adresser och liksom frågade, 'Trivs de bra

där de bor?'

och såna här saker, och jag började inse såhär… fan,

nu har mitt spelade fått såna konsekvenser att det utsätter andra för fara,

liksom.

Vad håller jag på med, liksom.

Men sen var det vid ett tillfälle då

jag väntade på några kompisar som skulle komma hem till mig, och de skulle

komma hem och vi skulle röka lite gräs, spela TV-spel, laga middag,

ha det jättemysigt, så att… De-- Jag ringer dem, och så vet jag, såhär,

vid den här… ja, jag ringer dem, ber-- Kollar var de är någonstans,

de säger att de är på väg hem till mig, så jag sätter upp-- Låser upp dörren,

och sen går jag in och duschar.

Och när jag står i duschen och ska ta mig ur

och står och torkar mig såhär, då hör jag hur en dörr öppnas, men badrumsdörren

är ju stängd.

Men jag hör hur min ytterdörr öppnas och sen så hör jag också hur

någon låser den, inifrån.

Och redan där så vet jag att det är inte mina

kompisar.

Och den vetskapen, när jag är egentligen en livrädd kille,

och inser att jag är skyldiga-- Jag är skyldig pengar till några som inte är

så trevliga, och de är mest troligt i min lilla lägenhet just nu.»

Unwissend, nicht gewollt

Elend auf Papier

Ohne Zweifel oder Gedanken

Ich habe unterschrieben

An unfourtune gebunden

Ich lecke die Hand, die füttert

Ich werde es noch einmal versuchen

Während ich blute

Genug war mir nie genug

Ein Leben in Abt

Ich kann ihre Augen spüren

In meinem Nacken

Endloser Hunger nach mehr

Sie beobachten mich

«Men den här skulden, i alla fall, det började bli läbbigare och läbbigare och

de började faktiskt göra… de gjorde ett hembesök, utanför mitt hem,

då de blev hotfulla.

Och då blir jag rädd, jätterädd.

Och de började även

nämna personer som jag hade näras adresser och liksom frågade, 'Trivs de bra

där de bor?'

och såna här saker, och jag började inse såhär… fan,

nu har mitt spelade fått såna konsekvenser att det utsätter andra für fara,

gern.

Vad håller jag på med, liksom.

Men sen var det vid ett tillfälle då

jag väntade på några kompisar som skulle komma hem till mig, och de skulle

komma hem och vi skulle röka lite gräs, spela TV-spel, laga middag,

ha det jättemysigt, så att… De-- Jag ringer dem, och så vet jag, såhär,

vid den här… ja, jag ringer dem, ber-- Kollar var de är någonstans,

de säger att de är på väg hem till mig, så jag sätter upp-- Låser upp dörren,

och sen går jag in och duschar.

Och när jag står i duschen och ska ta mig ur

och står och torkar mig såhär, då hör jag hur en dörr öppnas, men badrumsdörren

är ju stängd.

Men jag hör hur min ytterdörr öppnas och sen så hör jag också hur

någon låser den, inifrån.

Och redan där så vet jag att det är inte mina

kompisar.

Och den vetskapen, när jag är egentligen en livrädd kille,

och inser att jag är skyldiga-- Jag är skyldig pengar till några som inte är

så trevliga, och de är mest troligt i min lilla lägenhet just nu.»