Den första gång jag såg dig - Vikingarna

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

på förmiddan, då solen lyste klar,

och ängens alla blommor av många hundra slag,

de stodo bugande i par vid par.

Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,

där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag,

den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,

så bländande som svanen i sin skrud.

Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn

liksom ett jubel utav fåglars ljud.

Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera;

det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,

då drivan ligger glittrande och kall,

nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag

och vågens brus i alla fulla fall.

Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga

med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,

att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,

som rodna och som stråla och betaga.

Als ich dich das erste Mal sah, war es ein Sommertag

am Morgen, wenn die Sonne hell schien,

und alle Blumen der Wiese von vielen hundert,

paarweise verneigten sie sich.

Und der Wind wehte so langsam und unten am Ufer,

dort glitt eine Welle liebevoll zu der Schnecke in den Sand.

Als ich dich das erste Mal sah, war es ein Sommertag,

das erste Mal, als ich dich an der Hand nahm.

Als ich dich das erste Mal sah, da strahlte der Sommerhimmel,

so schillernd wie der Schwan in seinem Gewand.

Dann kam es aus dem Wald, von den grünen Waldrändern

sowie ein Jubel von Vogelgezwitscher.

Da ertönte ein Lied vom Himmel, so schön wie kein anderes;

es war die kleine graue Lerche, so schwer zu beobachten.

Als ich dich das erste Mal sah, strahlte der Sommerhimmel

so schillernd und nah wie eh und je.

Und deshalb, wenn ich dich sehe, auch am Wintertag,

Wenn die Strömung glitzernd und kalt ist,

wahrscheinlich höre ich die sommerwinde und die frischen schläge der lerche

und das Rauschen der Welle in allen vollen Fällen.

Ich denke, grüne Pflanzen ziehen sich aus einem flaumigen Bett

mit Kornblumen und mit Kleeblättern, als liebevolle Bitte,

dass die Sommersonne auf deine Züge scheint,

so errötend und so strahlend und fesselnd.