Människors Kärlek - Eva Dahlgren

Jag ligger på sängen

Och röker och tänker

I det främmande köket

Som tänkar, vad gör jag här?

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan

Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden

Och hunden är lyclig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Och går innan något gör ont

Och jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är kanske

Bara just det det är

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen

Och bilden är lyckilg

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

Ich liege auf dem Bett

Und raucht und denkt

In der fremden Küche

Wer denkt, was mache ich hier?

Die Liebe der Menschen

Der Wunsch der Menschen

Die Sehnsucht der Menschen

Zusammengehören ist wie Luft

Ich reibe auf der Haut

Und der Hund freut sich

Aber das Herz unten

Überraschend leer

Die Augen tränen

Ich gebe dem Rauch die Schuld

Und geh, bevor etwas weh tut

Und ich glaube, ich weiß es

Und ich glaube, ich fühle

Aber woher weiß ich das

Ich war schon einmal dort

Und Schmetterlinge

Kitzelnde Flügelspitzen sind vielleicht

Genau das, was es ist

Das ist das stärkste, was ich fühle

Nichts macht mich schwächer als das

Meine Fantasie kennt keine Grenzen

Wann soll ich mein Herz schützen?

Ich suche zwischen Erinnerungen

Und das Bild ist glücklich

Aber die Farbe ist überraschend blass

Und der Geschmack und Geruch

Längst verloren

Ist meine Fähigkeit zu lieben so schwach