Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Hon känner efter om det här är att vara fri

Om det här är ett liv med någon mening i

Det är ingen som tjatar längre

Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev

Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev

Det är ingen som skriver längre

Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans

Har du sumpat din sista chans

Är du framme nu

Har du valt en väg att gå

Och ett mål att sikta på

Och är det verkligen du?

Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va

Men det är som om hon glömt vad som var så bra

Hon har för länge sen tappat lusten

Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin

Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin

Det är ingen som bråkar längre

Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Hon känner efter om livet kan va lite mer

Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter

Det är ingen som pratar längre

Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Sie weiß, ob das kostenlos sein soll

Wenn das ein Leben mit Sinn ist

Niemand meckert mehr

Niemand hier fordert sie auf, aufzustehen

Sie geht und klaubt und findet ihre alten Briefe

Ein bisschen seltsam, über alte Pläne zu lesen, wenn sie weiß, wie es ausgegangen ist

Niemand schreibt mehr

Hier gibt es nichts, worüber es sich zu schreiben lohnt

Trotzdem fühlt es sich an, als würde die ganze Welt singen

Bist du irgendwohin gekommen

Hast du deine letzte Chance vertan?

Bist du jetzt hier?

Sie haben sich für einen Weg entschieden

Und ein Ziel, das es zu erreichen gilt

Und bist du es wirklich?

Bist du das wirklich?

Es gab Zeiten, in denen sie wusste, wie es sein würde

Aber es ist, als hätte sie vergessen, was so gut war

Ihre Lust hat sie schon lange verloren

Habe längst vergessen, was etwas wert war

Sie erinnert sich nur an Momente in der Peripherie

Sie erinnert sich an Tage, an denen zerkleinertes Porzellan weggefegt wurde

Niemand streitet mehr

Niemand hier fängt an, irgendetwas zu streiten

Trotzdem fühlt es sich an, als würde die ganze Welt singen:

Bist du irgendwohin gekommen

Sie weiß, ob das Leben ein bisschen mehr sein darf

Es ist grau, als hätte eine Wolke ihre Nachbarschaft erfasst

Niemand redet mehr

Das sind die Tage, die alles auf den Kopf stellen

Dies sind die Tage, an denen die ganze Welt singt:

Bist du irgendwohin gekommen