Munspelsdåren - Markus Krunegård

Fullmånen stör sömnen

Ligger vaken och jag stirrar på den

I ljuset syns luften

Som rök när jag andas ut den

Upp, upp, upp, upp, upp, upp, upp

Kom ta mig högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

Kölden biter tjocka kinder

Det är kallt och stilla i alla fönster

Kölden vässar mina sinnen

Rädd för mörker, våld och minnen

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Vad ska jag ta för att glömma, va?

Va?

Va?

Va?

Kom ta mig högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

En gång kom nån in för nära

Vi var unga, dumma och för kära

Aldrig mer ska nån få se

Aldrig mer, aldrig mer, aldrig nånsin mer

Allt jag ser är vida vitt

Bländas av den snö som fallit

Vi föll hårt, hårdare

Ändå tänker jag på dig ibland då och då

Snärjer jag in mig och undrar att kanske ändå

Om vi försökte men då kommer den verkligheten

Påminner en och rycker tillbaks en

Högre än månen, högre än munspelsdåren

Högre än månen, högre än husen

Högre än husen, högre än månen

Högre än solen och munspelsdåren

Högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

Der Vollmond stört den Schlaf

Ich liege wach und starre es an

Die Luft ist im Licht sichtbar

Wie Rauch, wenn ich ihn ausatme

Hoch, hoch, hoch, hoch, hoch, hoch, hoch

Komm, nimm mich höher als die Häuser

Höher als der Mond, höher die Sonne

Und der Mundharmonika-Narr

Die Kälte beißt in dicke Wangen

In allen Fenstern ist es kalt und still

Die Kälte schärft meine Sinne

Angst vor Dunkelheit, Gewalt und Erinnerungen

Nichts verschwindet, alles bleibt

Was soll ich zum Vergessen mitnehmen, huh?

Va?

Va?

Va?

Komm, nimm mich höher als die Häuser

Höher als der Mond, höher die Sonne

Und der Mundharmonika-Narr

Einmal kam jemand zu nahe

Wir waren jung, dumm und zu lieb

Nie wieder wird jemand zu sehen bekommen

Nie wieder, nie wieder, nie wieder

Alles, was ich sehe, ist weites Weiß

Geblendet von dem Schnee, der gefallen ist

Wir fielen hart, härter

Trotzdem denke ich manchmal an dich

Ich hänge mich fest und frage mich das vielleicht trotzdem

Wenn wir es versucht haben, dann kommt die Realität

Erinnert einen und zieht einen zurück

Höher als der Mond, höher als die Mundharmonika

Höher als der Mond, höher als die Häuser

Höher als die Häuser, höher als der Mond

Höher als die Sonne und die Mundharmonika

Höher als die Häuser

Höher als der Mond, höher die Sonne

Und der Mundharmonika-Narr