Djävulens sång - Cornelis Vreeswijk

Förstår ni var jag vill komma?

Förstår du det här min vän?

Man talar om människans skugga

Men jag heter Djävulen

Det finns ingenting här på jorden

Ni kan som jag inte kan

Ni är bara stora i orden

Men jag gjorde kvinna och man

Till människa

Det var jag som skapa fysiken

Hos honom som ni ser där

Och skapade den första mystiken

Kring henne som han har kär

De tror sig leva i glädje

Eller leva så gott de kan

Men jag var alltid en tredje

Jag var alltid med när det brann

Se människan

Jag var alltid den svartaste svarta

Mitt hjärta var hårt som sten

Jag sådde ut hatet i Sparta

Och jag sådde ut hat i Aten

Det var jag som byggde Kartago

Och såg till att Kartago försvann

Min ondska glödde i Jago

Men jag var mer grym än han

Än människan

Det var jag som mördade Abel

Och jag strödde saltet i sår

Jag uppfann slunga och sabel

Och krig som tog trettio år

Jag var facklan som Nero tände

Jag stod bakom när svartsjukan brann

Jag var alltid med när det hände

På deras sida som vann

Över människan

Men jag skapade dem men sen gjorde

De sig till en avbild av mig

De samlas kring gröna bordet

Och ålar och vrålar nej

De lär sina ungar vad hat är

Och hatar det värsta de kan

Nu är jag en fattig sate

Men jag är ju åtminstone sann

Men se människan

Här ville jag sluta å gå men

Jag måste säga er först

Att ni som splittrade atomen

Er splittring är ändå störst

Säg inte att Djävulen sade

Men förstå det så gått det kan

Att jag har förlorat vadet

För människans överman

Är bara människan

Hah, hahahaha!