Sjön - Frida Hyvönen

Sjön låg helt stilla

Ingen människa var vaken

Vi sköt ut båten

Det var brorsan och jag

Sen rodde han ut oss

Våra röster försvann

Dimman och lukten

Av fiskfjäll och tjära och dagg

Vi hade med oss

En termos av plast

Och en extra mugg

Utöver den som satt fast

Det var sen där vi två

När vi låg och badade ute på ön

Som brorsan sa:

«Det är nåt med dig

Du ser faktiskt blek ut

Fast det är mitt i sommaren.»

Och jag sa:

«Men sluta glo på mig.»

Vi for hemåt mot kvällen

Brorsan och jag

Vi sprang uppför slänten

Till stugan där vi var

På altanen stod mamma

Och pratade i telefon

När hon lagt på luren

Ropade, ropade hon

«Kom hit ungar får ni höra vad det var

Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag.»

Inte ner för ett stup

Inte ner från en bro

Utan från vattentornets topp

Hade han slängt sig ut

Hade han slängt sig ut

Mamma sa:

«Varför i all fridens dar?»

Och pappa kollade upp

Från sin tidning och sa:

«Av den där släkten

Blir det aldrig nåt bra!»

Och mamma sa:

«Hörrudu!»

Och sen sa hon:

«Vi ska käka nu.»

Men jag, jag sprang ner till båten igen

Och sköt ut den från land

Åran låg redan i min hand

När mamma ropade efter mig

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Nån tröst för mig

Mitt hjärta i brand

Mitt hjärta i brand

Mina tårar i sjön

Mina tårar i

Mina tårar i sjön

Brorsan visslade

Till mig från stranden

Gjorde en rörelse

Längs munnen med handen

Alltså så där som

När ett blixtlås stängs

Och sen sådär som

Som när en

Nyckel slängs

Der See war völlig still

Niemand war wach

Wir haben das Boot hinausgeschoben

Es waren mein Bruder und ich.

Dann ruderte er uns hinaus

Unsere Stimmen verschwanden

Der Nebel und der Geruch

Von Fischschuppen und Teer und Tau

Wir hatten bei uns

Eine Thermoskanne aus Kunststoff

Und eine zusätzliche Tasse

Zusätzlich zu dem, der feststeckte

Es war spät, wo wir beide

Als wir draußen auf der Insel lagen und badeten

Wie der Bruder sagte:

„Irgendetwas stimmt nicht mit dir

Du siehst tatsächlich blass aus

Obwohl es mitten im Sommer ist."

Und ich sagte:

"Aber hör auf, mich anzustarren."

Wir gingen gegen Abend nach Hause

Mein Bruder und ich

Wir liefen den Hang hinauf

Zu der Hütte, wo wir waren

Mama stand auf dem Balkon

Und telefoniert

Als sie auflegte

Weinte, sie weinte

«Kommt her, Kinder, ihr werdet hören, was es war

Der ältere Junge Johnssons ist heute gestorben.»

Nicht einen Abgrund hinunter

Nicht von einer Brücke runter

Aber von der Spitze des Wasserturms

Hatte er sich rausgeworfen

Hatte er sich rausgeworfen

Mama sagte:

"Warum in all den Tagen des Friedens?"

Und Dad hat nachgesehen

Aus seiner Zeitung und sagte:

«Von dieser Familie

Es wird nie gut!“

Und Mama sagte:

"Hallo du!"

Und dann sagte sie:

"Wir werden jetzt beißen."

Aber ich, ich rannte wieder runter zum Boot

Und drängte es aus dem Land

Das Ruder war schon in meiner Hand

Als meine Mutter nach mir rief

Es war nirgends zu finden

Es war nirgends zu finden

Es war nirgends zu finden

Etwas Trost für mich

Mein Herz brennt

Mein Herz brennt

Meine Tränen im See

Meine Tränen rein

Meine Tränen im See

Der Bruder pfiff

Für mich vom Strand

Habe einen Schritt gemacht

Mit der Hand am Mund entlang

Also hin und her

Wenn ein Reißverschluss schließt

Und dann so

Wie wenn man

Schlüssel geworfen