Sevilla - Mikael Wiehe

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Apelsinerna på träden

är mogna sedan länge

Och promenadens paviljonger

har slått igen för länge sen

Gatorna låg tomma

medan regnet föll i skurar

Turisterna var borta

Bara tiggarna fanns kvar

Vi gick omkring i gränderna

vid Puerta Macarena

där mycket gamla murar

inte längre ger nåt skydd

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där vindarna är ljumma

och apelsinerna är mogna

och där livet har sin gång

Det var då du sa det till mej

att din kärlek hade svalnat

Du sa att allt förändras

och mitt hjärta frös till is

Sen gick vi till hotellet

för att packa våra väskor

och åka ut till planet

som skulle ta oss hem

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där kvinnorna är vackra

och alltid utom räckhåll

liksom svalorna i skyn

De’e svårt att tänka tanken

den att hemma är där borta

i mörkret och i kylan

och där inget mer blir sagt

Jag tror, jag stannar i Sevilla

i väntan på att våren

ska tina upp mitt hjärta

och förvandla det till en fjäril

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där ritualerna kring livet

kring kärleken och döden

kanske skyddar mej från smärtan

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Es war im Herbst

dann, wenn die Bäume ihre Blätter abwerfen

und die Abende sind lau

nach der heißen Sommersonne

Die Orangen an den Bäumen

sind lange reif

Und die Pavillons der Promenaden

hat schon lange zurückgeschlagen

Die Straßen waren leer

während der Regen in Schauern fiel

Die Touristen waren weg

Nur die Bettler blieben

Wir gingen durch die Gassen

an der Puerta Macarena

wo sehr alte Mauern

bietet keinen Schutz mehr

Ich glaube, ich bleibe in Sevilla

wo die Winde lau sind

und die Orangen sind reif

und wo das Leben seinen Lauf nimmt

Da hast du es mir gesagt

dass deine Liebe abgekühlt war

Du sagtest, alles ändert sich

und mein Herz erstarrte zu Eis

Dann gingen wir zum Hotel

um unsere Koffer zu packen

und geh zum Flugzeug

das würde uns nach Hause bringen

Ich glaube, ich bleibe in Sevilla

Wo Frauen schön sind

und immer außer Reichweite

sowie die Schwalben am Himmel

Es ist schwer zu denken

der zu hause ist da drüben

im Dunkeln und in der Kälte

und wo nichts mehr gesagt wird

Ich glaube, ich bleibe in Sevilla

Warten auf diesen Frühling

wird mein Herz auftauen

und verwandle ihn in einen Schmetterling

Ich glaube, ich bleibe in Sevilla

wo die Rituale rund um das Leben

um Liebe und Tod

vielleicht schützt mich vor dem Schmerz

Es war im Herbst

dann, wenn die Bäume ihre Blätter abwerfen

und die Abende sind lau

nach der heißen Sommersonne