En gång I Stockholm - Monica Zetterlund

Kom med mig, sa min vän

Nu faller vinterns första tysta snö

Och sommaren är slut

Jag har en segelbåt i Klara sjö

Kom, min vän, min båt är vit som snö

Ja, kom vi seglar ut

Kom, min vän, kom ombord

Där ser du vit av snö vår Riddarfjärd

Vår båt går ut i snö

Ja, Stockholms vinter är en sällsam värld

Mås och trut, i tyst och vacker snö

Och skön är Stockholms ö

Tyska kyrkans klang, ropar stumt 'ding dang'

En sagolik strand, ett sagolikt land

Som möter oss två i vår båt

Håll min hand, håll min hand

För dig och mig så är det sommar än

Kom segla ut med mig

Där du och jag är, där är sommaren

Sommaren, och den tar aldrig slut

För jag, jag älskar dig

Håll min hand, håll min hand

Komm mit, sagte mein Freund

Jetzt fällt der erste stille Schnee des Winters

Und der Sommer ist vorbei

Ich habe ein Segelboot im Klarasee

Komm schon, mein Freund, mein Boot ist weiß wie Schnee

Ja, segeln wir raus

Komm, mein Freund, komm an Bord

Dort sehen Sie unseren schneeweißen Riddarfjärd

Unser Boot fährt in den Schnee

Ja, Stockholms Winter ist eine seltsame Welt

Möwe und Forelle, in ruhigem und schönem Schnee

Und Stockholms Insel ist wunderschön

Der Klang der deutschen Kirche, schreit dumm 'Ding Dang'

Ein fabelhafter Strand, ein fabelhaftes Land

Der uns beide in unserem Boot trifft

Halte meine Hand, halte meine Hand

Für dich und mich ist es noch Sommer

Komm segel mit mir raus

Wo du und ich sind, da ist Sommer

Sommer, und er endet nie

Weil ich, ich dich liebe

Halte meine Hand, halte meine Hand