Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind - Cornelis Vreeswijk

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas

Fullmånen lyser som var den av glas

Där dansar Fredrik Åkare, kind emot kind,

med lilla fröken Cecilia Lind

Hon dansar och blundar så nära intill

Hon följer i dansen precis vart han vill

Han för och hon följer lätt som en vind

Men säg varför rodnar Cecilia Lind?

Säg var det för det Fredrik Åkare sa:

«Du doftar så gott och du dansar så bra,

din midja är smal och barmen är trind

Vad du är vacker Cecilia Lind»

Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?

Dom bodde så nära varandra ändå

Till slut kom dom fram till Cecilias grind

«Nu vill jag bli kysst"sa Cecilia Lind

Vet hut Fredrik Åkare, skäms gamla karl!

Cecilia Lind är ju bara ett barn

Ren som en blomma, skygg som en hind

«Jag fyller snart sjutton"sa Cecilia Lind

Och stjärnorna vandra och timmarna flyr,

och Fredrik är gammal men månen är ny

Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind

«Åh, kyss mig igen «sa Cecilia Lind

Akkordeon und Bass sind aus der Öckerö Loge zu hören

Der Vollmond scheint, als wäre er aus Glas

Dort tanzt Fredrik Åkare Wange an Wange,

mit der kleinen Miss Cecilia Lind

Sie tanzt und schließt ihre Augen so nah

Sie folgt dem Tanz genau dort, wo er will

Er führt und sie folgt leicht wie ein Wind

Aber sag mir, warum wird Cecilia Lind rot?

Angenommen, es war für das, was Fredrik Åkare sagte:

«Du riechst so gut und tanzt so gut,

deine Taille ist schmal und dein Busen ist dünn

Wie schön bist du Cecilia Lind»

Aber der Tanz endete und wohin würden sie gehen?

Sie lebten sowieso so nah beieinander

Endlich erreichten sie Cecilias Tor

«Jetzt will ich geküsst werden», sagte Cecilia Lind

Tierarzthütte Fredrik Åkare, schäme dich, alter Kerl!

Cecilia Lind ist noch ein Kind

Rein wie eine Blume, schüchtern wie eine Hirschkuh

"Ich werde bald siebzehn", sagte Cecilia Lind

Und die Sterne wandern und die Stunden fliegen,

und Fredrik ist alt, aber der Mond ist neu

Ja, Fredrik ist alt, aber die Liebe ist blind

«Oh, küss mich noch einmal», sagte Cecilia Lind